Frågan om varför vissa människor lever längre än andra har fascinerat forskare i århundraden. I Sverige, där hälsa, livskvalitet och balans står högt i värde, har intresset för livslängd fått en ny vetenskaplig dimension genom genetisk forskning. Vad i vårt DNA gör att vissa individer lever friska och aktiva långt över 90 år, medan andra drabbas av sjukdomar redan i medelåldern? Svaret är komplext – en väv av gener, livsstil och miljö som tillsammans formar vår biologiska klocka.
Reklam
Arvets roll i livslängden
Forskare uppskattar att våra gener står för omkring 20–30 procent av den totala variationen i livslängd. Det innebär att arvet spelar en betydande roll, men inte den enda. Resten avgörs av miljöfaktorer – kost, motion, sömn, stressnivåer och sociala relationer.
I Sverige har flera forskningscentra studerat familjer med ovanligt hög livslängd. Genom att jämföra genetiska profiler mellan långlivade personer och kontrollgrupper har man kunnat identifiera vissa genvarianter som tycks skydda mot åldrande. Dessa gener är ofta kopplade till reparation av DNA, cellens energiproduktion och motståndskraft mot inflammationer.
Telomerer – biologiska tidsmarkörer
En av de mest omtalade genetiska faktorerna som påverkar livslängden är telomererna. Dessa skyddande “lock” i slutet av kromosomerna blir kortare varje gång en cell delar sig. När telomererna blir för korta kan cellen inte längre dela sig och dör.
Studier i Sverige har visat att personer med långsammare telomerförkortning tenderar att leva längre och hålla sig friskare. Men även här spelar livsstilen in. Kronisk stress, dålig kost och brist på sömn kan påskynda denna process, medan regelbunden fysisk aktivitet, en balanserad kost och goda sociala relationer kan bromsa den.
Gener som skyddar
Vissa gener har visat sig särskilt intressanta för forskare. En av dessa är FOXO3, som har kopplats till lång livslängd i flera populationer världen över. Denna gen påverkar cellernas förmåga att stå emot oxidativ stress – en process som påskyndar åldrandet genom att skada DNA och proteiner.
En annan gen, APOE, påverkar hur kroppen hanterar fett och kolesterol. Vissa varianter av denna gen ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och Alzheimers, medan andra verkar skydda mot dem. Forskning i de nordiska länderna har visat att frekvensen av de skyddande varianterna är något högre i vissa delar av Skandinavien, vilket kan bidra till regionens relativt höga medellivslängd.
Epigenetik – när generna påverkas av livet
Det är inte bara vilka gener man har, utan också hur de används, som avgör hur man åldras. Epigenetik är vetenskapen som studerar hur miljöfaktorer kan slå på eller stänga av gener utan att ändra DNA-sekvensen.
Till exempel kan kosten påverka hur vissa gener aktiveras. Näringsämnen som folat, vitamin B12 och polyfenoler (som finns i bär och grönsaker) kan påverka epigenetiska mönster och därmed främja en sundare cellfunktion. På samma sätt kan rökning, luftföroreningar och stress orsaka epigenetiska förändringar som påskyndar åldrandet.
I Sverige har flera forskningsprojekt inom epigenetik visat hur livsstil kan “skriva om” delar av vår biologiska kod. Det innebär att även om våra gener sätter gränser, har vi fortfarande stort inflytande över hur snabbt vi åldras.
Åldrande som en reglerad process
Tidigare sågs åldrande som en slumpmässig förslitning av kroppen. Men modern genetik visar att åldrande delvis är en reglerad biologisk process, styrd av gener som kontrollerar tillväxt, ämnesomsättning och reparation.
Gener som reglerar insulin- och IGF1-signalering har visat sig påverka livslängd hos många arter, inklusive människor. Minskad aktivitet i dessa system verkar bromsa åldrandet och minska risken för sjukdomar. Detta har lett till forskning kring hur kost, fasta och motion kan påverka samma biologiska vägar.
